fredag 27 juli 2012

En bar full av energi!

Nej, rubriken syftar inte på någon bar som tillhandahåller energidrycker, utan på det faktum att jag äntligen hittat ett bra recept på hemmagjorda energibars! Jag har provat några olika tidigare, men inte blivit riktigt nöjd. Det här kan jag verkligen rekommendera -enkelt och det fungerar! Att de dessutom är urgoda behöver jag väl knappast tillägga -och detta sagt av ett kakmonster :-)

Receptet hittade jag på bloggen Träningseffekt, som dessutom är trevlig och inspirerande sida för den som är intresserad av träning. Direktlänk till receptet finns här!

Jag är väldigt klåfingrig när det gäller recept, och ska tvunget ändra på något efter eget sinne -eller för att det helt enkelt saknas någon ingrediens- och i det här fallet var det pumpafröna som ersattes av lite mer solrosfrön. Nästa gång ska jag testa med torkade tranbär i stället för aprikoser!

Energibars, här i sällskap med en jordgubbssmothie!

söndag 22 juli 2012

Inte bara skitskog...

Eftermiddagen har tillbringats i skogen med lille Enzo. I drygt två timmar traskade vi omkring mellan Koerhult och Gäddered. Min uppfattning om skogarna häromkring kan sammanfattas med ett enda ord: skitskog... Är det inte rena mossar så är det vått ändå, skogen är inte särskilt välskött -allt kan inte Gudrun lastas för- och stickvägarna är sönderkörda. Men letar man tillräckligt kan man ändå hitta en del riktigt fina stigar!

De som tror att italienska vinthundar är små ömtåliga porslinshundar är välkomna att följa med Enzo ut i skogen! Han är en riktig liten tuffing som outtröttligt far fram överallt, hoppar över vattenfyllda diken -det har hänt att han plumsat i också- och kämpar bland ljung och ormbunkar där bara nosen sticker upp. Men efter mer än två timmar i sjuhäradsskog gav han upp: en framtass gjorde ont och då är det fruktansvärt synd om liten hund. Tänk er en hund som tycker synd om sig själv, multiplicera med tio och ni har en italienare med aj i tassen!

Själv blev jag också lite trött i armen av att bära kassen med kantareller! Det finns verkligen massor i år. De som växer på de närmaste stigarna överlåter jag åt folk som vågar sig hit från stan -det är längre in i skogen fullvuxne Herr Kantarell bor!
Den största behållningen från dagens runda var de hjortron jag hittade i utkanten av en mosse. De hjortronplantor jag sett i mitt liv har vuxit på betydligt nordligare breddgrader! Även mängder med tuvor av klockljung träffade jag på. Kan också notera att jag vistades i denna skog i över två timmar utan att bli blöt om fötterna -bra kängor och noggrann koll på var man sätter fötterna!

Rubus chamae morus -Hjortron

Ett gäng kantareller följde med tillbaka!

"Matte, matte, jag är sårad!"

fredag 20 juli 2012

Sommarpremiering i Svenljunga

Idag var det treårsstonas tur att visa sig i premieringsringen i Svenljunga, där premieringsförrättare Morgan Johnsson hittade många ston av diplomkvalitét (40 p) och några som belönades med ännu mer än så.

De raser som tilldrar sig mitt största intresse är fjord och nordsvensk och båda dessa ringar höll mycket hög klass. Det var också bland fjordstona den slutliga segraren, Sjuhäradshästen 2012, stod att finna: Höjgaards Java, ägd av Christina Nord, Stuteri Rubin, som fick hela 44 p! 988910 -hennes trav gör mig tårögd så fantastisk är den!

Bland nordsvenskarna var det tio (en struken) fina ston, och etta i den ringen gick Dåpan från Ryasjö Hästgård, med 43 p (10 9888) och avlagt körprov med maximala 25 poäng. Dåpan tillhör första årskullen efter Zoldat 1995, som även är far till tvåan Lazita, också hon med 43 p (99898). Morfar till båda dessa fina flickor är Vätte1909 -riktigt fin Ryasjöstam alltså! Hela resultatlistan finns här: http://www.nordsvenskar.se/

Höjgaards Java, 44 p och Sjuhäradshäst 2012!

Dåpan 
Dåpan 43 p och fyra i BIS-finalen

Lazita, 43 p



torsdag 12 juli 2012

Inte bara lampan är magisk!

I år tar oss Kulturföreningen Tågets sommarteater till Tusen och en natts förtrollade allmänarabiska värld när de ger Aladdin på Parkteatern i Borås. Dit begav jag mig igår kväll med sexårige sonen, som är väl bekant med Disneys version av denna klassiska saga. Barn har ju som bekant ofta en bestämd uppfattning om hur en saga ska berättas och nu skulle det bli intressant att se hur denna version mottogs. Succén kunde inte varit mer total: den sammanlagt nästan två timmar långa föreställningen höll honom trollbunden, och denna teaterupplevelse är något han sent kommer att glömma!
Även jag, som kan vara ganska svårflirtad när det gäller teater, inte minst när den riktar sig till en yngre publik, fick mycket ut av denna föreställning. Regin, av Jonas Zughaft, håller genom hela verket och blir bättre allt eftersom handlingen framskrider. Skådespelarinsatserna -med många unga förmågor- är utmärkta över lag, och helt lysande i fråga om den onde Mustapha (Pethra Magnusson) och Anden (Stina Johansson). Scenografin är enkel men väl genomtänkt, och ljud- och ljuseffekterna fungerar bra utan att vara överdrivna. Kanske fanns det en risk annars när man efter att ha spelat i Ramnparken tidigare år nu flyttat inomhus att överutnyttja de tekniska möjligheter detta ger, men den fällan har man inte gått i. Efter ungefär halva föreställningen tar man paus och lämnar publiken med en cliffhanger -eller ska jag säga cavehanger?- bara för att till den unga publikens förtjusning dyka upp utanför byggnaden och mingla medan förfriskningar serveras.
Två föreställningar återstår, imorgon och på lördag, och har ni möjlighet så gå och se Aladdin! Teater för barn, men inte barnteater, utan en föreställning som har något att ge publik i alla åldrar!


söndag 8 juli 2012

Chicken surprise!

En av de vita dvärghamburgerhönorna var försvunnen i en vecka för ett tag sedan. Hönor som smiter ur hönsgården och ger sig ut på¨vift brukar återfinnas ganska snart som en hög med fjädrar -eller inte alls... Den här lilla hönan dök dock upp igen efter en vecka, inte längre vit utan lätt rosa! Slutsats: närkontakt med ladugårdsväggens falu rödfärg. Sedan var hon borta en vecka igen, och nästa gång hon visade sig följde jag efter henne. Hon traskade in under ladugården där det finns gott om gömställen. Redan då slogs jag av misstanken att hon låg på ägg, men eftersom ingen av dvärghamburgerna, eller de stora jag haft tidigare, visat något som helst intresse för att ruva verkade det lite konstigt.
Men så igår kom hon fram igen -med tre i stort sett nykläckta kycklingar kring sig! Två gula och en svart, naturligtvis ursöta! Egentligen vill jag inte alls ha kycklingar, eller rättare sagt jag vill inte ha fler fåglar än de som finns här nu, men de är ju ganska oemotståndliga! Tills den dag det visar sig att alla tre är tuppar...

Den gamla kaninburen kom väl till pass, med både bodel och stor nätad del där grönfodret sticker upp. Även om jag inte direkt önskade kycklingar måste de ju skyddas från katter, Enzo och andra som kan tänkas vara sugna på färsk kyckling!

One of my little white hamburger hen was missing for a while -which usually means they have fallen victim of a predator- but yesterday she turned up from underneath the barn with three adorable chicken!


Ljusrosa dvärghamburger -är jag ensam om denna färgvariant?!

God aptit har de!

Stolt hönsmamma:-)

"Kycklingar är ju sååå söööta!"


fredag 6 juli 2012

Hauskaa kesälomaa, Sigge!

När Sigge (S*Glorfindel´s Shy Guy) i vintras flyttade till min väninna Helena gjorde han sig snabbt hemmastadd som lägenhetskatt. Men jag visste också att ett helt annat kattliv väntade honom när sommaren kom! Och i början av juni styrde de kosan norrut mot mattes föräldrahem i finska Lappland, inte långt från polcirkeln. Den ungefär 175 mil långa bilresan klarades av på ett och ett halvt dygn, och Sigge reste med alla faciliteter ombord. När matte stannade för en sovpaus la han sig som vanligt tätt intill och sov han med!
Väl framme fanns det massor att utforska -ett helt rike att ta i besittning! Inte bara huset, utan ladugård, stall och uthus.Till och med bastun har han varit inne i, dock inte när den var varm! Kring gården breder skogen ut sig och Sigge följer gärna med på promenader -precis som han brukar men nu utan sele och koppel. Gott om byten finns det också när jaktlusten infinner sig! Allt från insekter och kryp till myyrät, små piggögda sorkar som det vissa år finns massor av, och harar. Fåglar finns det förstås också, men bäst att se upp för slagugglan som också spanar på gnagare!
 Alla besökare charmas naturligtvis av honom. Nja, kanske med undantag för en äldre herre på besök med sin fru. När damerna begav sig ut i skogen passade han på att lägga sig på soffan en stund. Bra idé, tyckte Sigge och hoppade upp och la sig på hans bröst. Där blev farbrorn liggande utan att våga röra sig tills räddningen kom i form frun och Siggematte. "Han morrade (han spann högt som vanligt) och visade tänderna (han gäspade), vad skulle jag göra?"  Det är bara att gratulera uppfödaren av en katt som har så grym NFO-look att han håller en vuxen karl på mattan (soffan) bara genom att titta på honom!
Nu väntar en lång, ljus sommar och när hösten kommer är det dags att göra resan söderut igen!

Sigge, kungen av Peurakumpu, spanar över sitt rike!
Lite för stort byte t o m för Sigge!

tisdag 3 juli 2012

Vad man hittar i hästhagen...

Bland alla prästkragar och smörblommor som breder ut sig i hästhagarna fann jag idag denna lilla skönhet: Nattviol, som trots namnet är en orkidé. Ingen botanisk sensation, och inte den vackraste orkidén heller, men ändå rolig att hitta! Och studerar man den riktigt nära, vilket mitt kameraobjektiv tyvärr inte förmår göra, är den lika intressant som de från Asien importerade krukväxterna! Kanske mer anspråkslös i sin framtoning, men likafullt ett litet underverk. De doftar gott, men jag hoppas att de inte smakar gott i hästmun... 

Platanthera bifolia, Nattviol

En fint kamouflerad Fiona!

En häst:-) Sissi följde med mig i jakten på fler Nattvioler...

...vilket också Fiona gjorde -följ hennes blick så ser ni den!

måndag 2 juli 2012

Sissis nya sadel!

Av olika anledningar har Sissi inte haft någon ordentlig sadel på ett tag. Mest har jag ridit med den bomlösa utan stigläder, och den är bra att rida i skogen med, men på längre turer föredrar jag stödet av stigläder eftersom en trött ryttare har sämre balans och det i sin tur givetvis blir jobbigare för hästen. Jag tror att bomlösa sadlar är bra för många hästar med den flexibilitet och rörelsefrihet för ryggmuskulaturen de ger. Så när jag började leta sadel på allvar var det bland de bomlösa jakten bedrevs! Och den här gången efter en sadel av bättre kvalitet än den gamla som kommer från en kedja med många butiker i landet. Till slut föll valet på en Barefoot Nevada i bra begagnat skick. Som synes är padden inte original, men den funkar tills vidare. Säljaren gav mig en veckas öppet köp, men efter att ha ridit en par rundor varav en på cirka en mil, kan jag säga att den sadeln ser hon aldrig mer! Riktigt skön att rida med och Sissi verkade också mycket nöjd. En följsam sadel som ligger fint på hästen, och en sadel man kan sitta länge i, och det är precis vad jag gör på våra långrundor!

Så här ser damen ut i sin nya sadel! Vänligen bortse från den runda gräsmagen och den spretiga manen som hon utsatt för inpackning med grankåda :-)