lördag 27 oktober 2012

Min konvalescent...

...har börjat röra på sig igen!
I våras visade mitt shetlandssto Geisha plötsligt hälta på ett framben. Inget kändes, inget syntes, men halt var hon. Kanske satt det längre upp i bogen? Då hon inte blev bättre av den rekommenderade vilan blev det ett besök hos dv i Svenljunga. Mycket riktigt satt skadan i vänster bog, och hade troligen orsakats av en spark. Smärtstillande, antiinflammatoriskt och vila minst en månad -det skulle visa sig bli åtskilliga månader- blev ordinationen. Några dagar senare hade jag besök av en bekant som till yrket är naprapat och dessutom duktig på skador hos hundar och hästar. Vid det laget hade vinterpälsen börjat försvinna, och han kunde utan svårighet hitta märket efter sparken. (Därmed kunde också konstateras vem den skyldige var -han har numera flyttat, men av helt andra orsaker!) Muskelfästet var rejält tilltygat, men prognosen god, så det var bara att låta det ta den tid det behövde för att läka. Damen är ju inte precis någon unghäst längre heller...
Hela sommaren och en bit in på hösten gick Geisha långtidssjukskriven i hagen, och så småningom övergick hältan i en allt lättare markering. I september var hon äntligen återställd, och kunde börja aktiveras igen! Naturligtvis försiktigt med lätta uppgifter: promenader, skritta med Joel på ryggen och tömkörning. Först nu i slutet på oktober har hon fått börja dra vagnen igen, och då nästan bara i skritt. Men underbart är det att sitta bakom min goa lilla häst, som glatt travar iväg med spetsade öron! Nu är dags att förbättra konditionen också -det pustas och stånkas i minsta backe!

Första skrittrundan!

Här tränas balansen!

En ung kusk kör upp sin häst till gården


Det ska börjas i tid, den som körkarl ska bli!