lördag 27 juli 2013

Låt mig presentera Knytet (x ÄC n)!

För ungefär två år sedan tog äldsta dottern hand om en kattunge med så kallad trasslig familjebakgrund (ägarna mer än katterna...). En liten kolsvart semilånghårig tjej med en bedårande uppsyn, naturligtvis helt oemotståndlig! Härkomst okänd, möjligen med skogissläktingar att döma av täckhåren på ryggen. En liten långhårig huskatt helt enkelt, men med en stor personlighet!
Sedan ett halvår befinner hon -och dotterns andra två katter Quo Vadis och Cordelia- sig här med de andra katterna, och jag har haft många tillfällen att studera hennes outsinliga repertoar av bus, påhitt, originella sovställningar och allmänna klumpighet! De äldre katterna har inte så mycket till övers för henne. Hunden Enzo däremot är hennes ständiga lekkompis och brottningspartner, och de mer jämnåriga Cressida, på besök över sommaren, och Cordelia deltar också i härjningslekarna!
Förutom Knytet har hon några andra namn också, till exempel Knyt Knytsson (busexpert) och Knottet (liten, svart och irriterande)!
Det som skiljer henne mest från skogkatterna är nog temperamentet, som är betydligt skarpare än hos mina skogisar. Lek och kel övergår snabbt något helt annat,och hon har kort stubin!
Mycket kan sägas om denna lilla varelse, men tråkigt har man inte i hennes sällskap!

Någon som undrar över EMS-koden i rubriken? Svart (n) individ av den ännu inte godkända rasen (x) Äkta Charmtroll (ÄC)!

Ett litet Knyte på promenad!

Så kan man också använda en stege!
På vinterpromenad i finselen!
Fröken Knyt luftar sin krusiga mage!



lördag 20 juli 2013

Ny uppfödarkarriär?!

De senaste veckorna har det pågått en biologilektion i köket. Nej, den här gången handlar det inte om katter som fortplantar sig ;-) Det finns andra intressanta djur i vår värld, till exempel fjärilar!
I ett buskage brännnässlor ute i hagen vimlade det en dag av svarta fjärilslarver. Dessa hungriga, håriga små varelser hade framtiden utstakad för sig som fjärilsarten Påfågelsöga (Inachis io). Ett gäng fick följa med in och placerades i ett terrarium. Fascinerande att se vilka mängder nässelblad de kunde tugga i sig! I en vecka fick man hämta färska blad morgon och kväll, sedan lugnade de ner sig och plötsligt hängde ett antal puppor i terrariet. Nu var det bara att vänta!
Efter en dryg vecka började det hända saker -och i onsdags kväll kröp den första fjärilen ut ur sitt skal, och under natten alla de övriga! Terrariet bars ut, och efter att deras vingar torkat och blivit stabila släpptes de alla ut i friheten!
Några fler "kullar" har vi inte på gång, men det var mycket intressant att följa denna process, och ingen lärobok kan tydligare illustrera fjärilens väg från larv till färdig individ!    

Larverna har flyttat in -Cressida har kontrollerat och godkänt!

De ljusa pupporna syns i mitten av bilden.

Fjärilskläckning tilldrar sig stort intresse!

Svarta vingar förbereder sig för den första flygturen!

Vackert Påfågelsöga på väg ut i friheten!




tisdag 16 juli 2013

Till minne av Blueberry / Remembering Blueberry

Det har redan gått nästan fyra månader sedan Bäret (S*Zios Blueberry) hastigt insjuknade och lämnade oss. Av flera olika skäl har jag dröjt med denna uppdatering. På något sätt har det väl inte gått in att denna kamrat sedan över elva år inte finns mer. På något sätt tror jag fortfarande att hon plötsligt ska komma flygande någonstans ifrån och använda matbordet som landningsbana -var det dessutom dukat var ju utmaningen desto större!
Bäret var en hona jag köpte tillbaka efter S*Älvdansens Cornelius. Som skogkatt var hon exteriört betraktat ingenting märkvärdigt -även om hon nuförtiden skulle fått beröm för sin utmärkta bicolourteckning. Hon tog ett par CAC -sen blev det inte av med det tredje för att bli Champion, men titlar har som många av er vet aldrig intresserat mig så mycket. Hon fick tre kullar och var alltid trogen Filemon (detsamma kan inte sägas om honom...). Av deras sammanlagt sju kattungar var en odd-eyed och två helt blåögda. Det har spekulerats en del varifrån denna ovanliga gen kommer, men något säkert svar har nog ingen. En gemensam nämnare sägs vara den fine gamle EC S*Cicceorina´s Charmerande Conny (NFO a). Det är antagligen inte samma gen som för den blå ögonfärg många helvita katter har, utan här handlar det om färgade katter med olika mängd vitt. Blueberry var själv inte blåögd, men mötte man henne i mörker var ögonbottnen röd -vilket inte gjorde att hon såg mindre galen ut!
Det som gjorde henne till en mycket speciell katt var hennes personlighet! Rolig, småtokig och alltid full med upptåg! Efter några år bestämde hon sig för att bli knäkatt, och sedan dess satt man aldrig ner många minuter innan Bäret landade i knät!
Ett stort tack till Monica, S*Zios Norska skogkatter, för denna pärla! På något sätt är det som sagt svårt att förstå att hon inte längre finns i mitt liv...

It´s now almost four months since Blueberry (S*Zios Blueberry) passed away and I´ve been postponing this entry for several reasons. Somehow it´s hard to believe that my mate for more than eleven years is no longer here. Somehow I still expect her to come flying from somewhere using the kitchen table as a landing strip -with plates and food on it it was all the more of a challenge!

Blueberry was born in another cattery, but her father was S*Älvdansens Cornelius from my third litter. Her physics according to nfo-standrads were nothing special, although today she would have been given credits for her perfect bicolour pattern. She had two CACs but titles have never been so important to me and I never went for the third one. She had three litters, and she always remained faithful to Filemon (which can not be said about him...) Altogether they had seven kittens of which one was odd-eyed and two were blue-eyed. There have been a lot of speculations as to the origins of this unusual gene, but so far nobody has a definite answer. Good old  EC S*Cicceorina´s Charmerande Conny (NFO a) has been considered a common denominator. It´s probably not the same gene that give many white cats blue eyes, but a gene that is found in coloured cats with different amont of white. Blueberry herself was not blue-eyed but if you met somewhere dark her eyes looked red -a fact that certainly didn´t make her look less crazy!
What above all made her a special cat was her personality! Fun, half crazy and always full of mischief. After a few years she decided to become a lapcat and ever since you could never sit down for more than a couple of minutes before Blueberry landed in your lap!
A big thanks to Monica, S*Zios Norska skogkatter for this lovely girl. Like I said, somehow it´s difficult to understand that she is no longer around...


Blueberry 2, 5 years old
Blueberry on her 11th birthday 14 Dec 2012
S*Älvdansens Nini Ancher

S*Älvdansens Roald Dahl
S*Älvdansens Ronja, 12 weeks

S*Älvdansens Ragnar Lodbrok, 16 weeks


måndag 15 juli 2013

Roar på löshoppning

Knappt hade Roar hunnit återupptäcka hagen förrän det var dags att kliva i transporten igen. Denna gång gick färden till Äspered där löshoppning stod på programmet. Vi kom till ett fantastiskt trevligt ställe med god stämning, och i paddocken var löshoppningsbanan uppriggad. Hoppning är inget Roar ägnat sig åt de senaste fyra åren, och knappast i någon större omfattning dessförinnan heller. Så nu skulle det bli spännande att se vad han tyckte om detta, och naturligtvis hur han hade det med hopptekniken!
Det dröjde inte länge innan han förstått vad det gick ut på, och glad i hågen susade runt och hoppade! Tekniken var det inget större fel på och hindren höjdes efter hand. Som högst hoppade han 100 cm utan problem. Visst hade han kunnat hoppa högre, men det fick räcka för idag! Riktigt duktig var han, och mycket trevlig på alla sätt att åka omkring med, säger jag som var chaufför!






söndag 14 juli 2013

Roar the hippie is back!

Efter att ha varit utlånad under Annas USA-vistelse var det nu dags för Snygg-Roars återkomst på Koerhult! Snygg är han väl fortfarande, men kallas numera "hippien" eftersom kompisen som lånat honom låtit fjordmanen växa! Inget han har ont av naturligtvis, och förfärligt söt är han, med man på båda sidorna samt rakt upp!
Det blev ett kärt återseende här! Pusskalas följt av vilda glädjerusningar i hagen -inte minst Sissi dundrade på ordentligt och tog initiativ till nya rundor. Härligt att se min gamla dam så pigg!
Min lilla Geisha fick tyvärr stå inlåst i stallet för att inte lockas att springa med de andra -återkommer till detta...

En sista slurk med kompisen Alde.

Kärt återseende!

Lilla Alba hänger på farbror Roar!

Liten är snabbast!

Sissi tar innerkurva!
Ett varv till!

Efter spektaklet i hagen firade vi Annas födelsedag , den riktiga inföll
medan hon var "over there". 
  



onsdag 10 juli 2013

Musse hade ju försprång!

I lördags, 6 juli, var det dags för andra upplagan av Åsaloppet, arrangerat av idrottsföreningen i det lilla samhället i norra Halland. När jag hittade loppet var det redan för sent för ordinarie anmälan, men det gick bra att efteranmäla sig på plats! Huvudloppet var tio km, men eftersom nästan hela sträckan löps på asfalt fick det räcka med motionsklassens fem km. Joel, sju år, följde med och sprang barnklassens 1,3 km. De enda tävlingar han springer annars är i skogen med karta och kontroller, och dessutom en vuxen -oftast jag- som "skugga", då barn i den åldern vanligtvis inte orienterar helt själva. Han blev minst sagt förvånad när han insåg att här fanns det inga kontroller! "Men varför ska man bara springa?"  Och till råga på allt skulle han behöva springa själv, om än i sällskap med ett stort antal andra knattar... Men motståndet övervanns och han kämpade sig runt i värmen!
För hade sommaren inletts med vad som närmast liknat höstrusk, så kom värmen med besked just den här dagen! Så efter att ha tillbringat några timmar på en solig idrottsplats var det sen dags att springa i värmen också. Lite jobbigt, men roligt ändå, och mitt mål att springa under 30 minuter nådde jag -29.26 stannade klockan på, och jag är ganska nöjd med det.
Loppets mest prominente deltagare var vår landslagslöpare Mustafa Mohamed, som sprang 10 km som en uppladdning inför VM i maraton. Solklar seger naturligtvis! Tyvärr kunde jag inte se målgången då min klass startade tjugo minuter senare och han alltså gick i mål långt innan jag kommit halvägs...
Men vi hade faktiskt samma tid! Men, ja just det ja, han sprang visst dubbelt så långt på den tiden ;-)

Belåten deltagare i P06!
Inför starten i 10 km

En mycket värdig vinnare i Herrar 10 km!

Dessa superhjältar sprang också idag -med ett särskilt syfte. Läs mer på bloggen  Springerförlivet!

tisdag 2 juli 2013

Träning på hästens villkor!

I söndags var jag och Anna på kurs med Sissi i Hallands Fjordhästförenings regi. Ingemar Vendelstrand lärde oss mer om naturlig hästhantering, och även om jag kanske inte är total nybörjare så får man alltid nya insikter. Inte minst att träna med sin häst på plats under kunnig ledning var väldigt givande!
Stort tack till Ingemar som delar med sig av sina kunskaper -kunnig, ödmjuk och alltid med hästens bästa för ögonen. Tack också till familjen Dalenbäck som stod för värdskapet!

Malene har inga svårigheter att få Loiden (e Heiden 132) att sätta framfötterna i däcket!

Betydligt svårare är det att få hästen att gå med bommen mellan hovarna!

Jennifers Idun (e Mimer 200) står stadigt på lastpallen.
Sissi (e Priffe 161) gör halt över bommen. Med sina 21 år var hon äldsta hästen för dagen...



...och yngst var ettårige nordsvenska hingsten Berg Vind (e Isvind 1924).
 Ett yrväder som kommer att bli en riktigt flott kille!